Ordet regression kommer från grekiskan och betyder återupplevelse, vilket också är själva kärnan i den här terapin, där man arbetar med att frilägga minnen, känslor, tankar och bilder samt upplösa spänningar och blockeringar som idag kan gestalta sig som kroppssjukdomar eller som andra problem.

Under djup avslappning och med vägledning får du uppleva de händelser som i dag hindrar dig från att leva ditt liv fullt ut. Många av svaren som vi söker finns inom oss, om vår livssituation och våra relationer. Vi som terapeuter hjälper till att plocka fram dessa. Under själva regressionen är det vanligast att man hamnar i det förflutna (barndom, tidigare liv) men man kan också hamna i nuet och framtiden. Klienten är den aktiva parten och terapeuten fungerar som en vägledare.


-Vad kan man arbeta med i en regression?
• Fobier
• Rädsla
• Depressioner
• Relationsproblem ex: till sin chef, föräldrar, barn och partner.
• När man har en känsla av att sitta fast.
• När man vill men inte kan få kontakt med sina känslor.
• För att förstå helhet/sammanhang i livet.
• För att arbeta med målsättning och positiva framtidsvisioner.
• För att plocka fram sidor hos sig själv man vill ha bättre kontakt med t.ex. styrka, glädje, integritet, kvinnlighet – manlighet, medkänsla m.m.

Detta är exempel på vad man kan jobba med. Det är bara fantasin eller brist på den som sätter gränser.

-Hur gör man? 
Man ligger ner eller sitter och blundar. Själva avslappningen är bara en liten del av att gå ner i avslappnat tillstånd. När man väl börjar uppleva går oftast kroppen ännu djupare ner, det märker man inte förrän efter regressionen då man känner hur tung kroppen är när man kliver upp. Denna känsla försvinner snabbt.

För att börja uppleva en regression så  använder man klientens fantasi. I början av sessionen ber terapeuten klienten att föreställa sig olika saker ex en äng, strand osv. Sedan vägleder terapeuten klienten vidare in i regressionen. Man kan då hamna i tidigare liv, barndom, nutid eller en fantasivärld.


- Kan man försvinna och helt förlora kontrollen?
Nej. Man upplever det ungefär som när man sitter i soffan och tittar på en film, ibland är man så inne i filmen att man glömmer bort att man sitter i soffan och ibland är man helt medveten om att man sitter i soffan. Men man kan alltid resa sig och gå när man vill. Då man hela tiden har en dialog med terapeuten kan man säga till om något inte känns bra. Terapeuten provocerar aldrig fram något utan följer klienten i upplevelsen.


-Är det tidigare liv man upplever?
Ibland kan man få fram platser och namn från det liv man upplever. Men terapeutiskt sätt är det inte viktigt om det som upplevs är ett tidigare liv. Det kan lika gärna vara en omgestaltning av detta livet. Huvudsaken är att den som söker hjälp blir fri från problemen och det som hindrar en att leva livet så som man vill.


- Tänk om jag inte upplever något alls.
Eftersom jag är medial så kan jag oftast vägleda klienten in i upplevelsen. Skulle klienten ändå på grund av nervositet blockera sig så pass att det bara är stopp, så berättar jag naturligtvis det jag ser.


-Varför mår människor psykiskt dåligt och har problem?
När ett problem uppstår eller vi går igenom en svår upplevelse, tenderar vi att undvika de obehagliga känslorna som situationen medför. Vi förtränger det smärtsamma och skapar olika skydd/ försvar mot smärtan och olika spänningar uppstår.

Dessa blockerar energi, blod, och lymf flödet som i sin tur påverkar nervsystemet, hormonsystemet, immunförsvaret etc. Vi mår både fysiskt och psykiskt dåligt. Dessa olika blockeringar börjar redan i barndomen och leder till att man ”lever” mer och mer i sin intellektuella värld och får sämre kontakt med sin kropp.


-Måste man” gräva” i det förflutna när man går i terapi?
En ”tillbakablick” kan hjälpa klienten att förstå och komma i kontakt med orsaken till problemet. Det viktiga är däremot inte att analysera det som varit, utan istället tillåta de bortträngda känslorna och begränsande tankarna att komma fram i ljuset så att man kan bearbeta dem, släppa taget om dem och gå vidare med nya insikter om sig själv och sina möjligheter.


-Finns det en risk att man fastnar i en obehaglig upplevelse om man plockar fram den under terapin?
Fastnade gjorde man då man förträngde  känslorna vid den obehagliga upplevelsen eller livssituationen. Att komma i kontakt med känslorna/smärtan är att börja röra sig framåt igen. Att utvecklas.